Fredag. Det magiska ordet som sveper genom luften och väcker något i mig. Veckan har varit lång och fylld med det vanliga tragglandet. Människor på jobbet med sina krav, förväntningar, möten och måsten. Men nu, nu är det över för den här veckan. När jag tar de sista stegen ut genom dörrarna från kontoret känner jag hur den där känslan av frihet sveper över mig som en våg.
Det börjar med en liten gnista. Redan på morgonen känns det. Jag vaknar till ljudet av regn som slår mot fönstret, men istället för att tyngas ner av det, känner jag bara hur helgen ligger där och väntar på mig som ett löfte. Tanken på att jag snart får lämna allt bakom mig och andas ut, den fyller mig med värme.
På vägen hem hör jag musiken i mina hörlurar, en av de där gamla låtarna som alltid får mig att le. Fredagen är inte bara en dag – den är ett tillstånd. Jag känner mig lättare, nästan som om hela min kropp anpassar sig till det faktum att allt som varit svårt och tungt nu ska få vila. Ikväll finns det inget schema, inga måsten. Bara jag, kanske en flaska vin, kanske en film som får mig att fulgråta eller skratta tills magen krampar.
När jag kliver innanför dörren till min lägenhet möts jag av doften av nybakat bröd från grannen och något mer subtilt – friheten. Jag slänger jackan på en stol och låter skorna stå där de hamnar. Jag känner det i luften – det är som om hela världen saktar ner för att låta oss alla ta en paus. Mitt hem känns plötsligt större, varmare. Tystnaden är inte tyst längre, den är en inbjudan till att andas ut.
Jag öppnar kylen, tar fram vinet jag sparat för just den här kvällen och häller upp ett glas. Medan jag sitter där vid köksbordet, fötterna uppe på stolen bredvid, ser jag ut över staden genom fönstret. Fredagskvällar är magiska på sitt eget sätt. Det är som om vi alla, på våra egna små sätt, delar denna känsla av att veckan är slut. Oavsett om vi är ensamma eller omgivna av människor.
Telefonen plingar till. Ett sms från en vän. ”Ska vi ses senare?” Jag ler och svarar något vagt. Jag vet inte vad kvällen har att erbjuda än. Kanske går jag ut, kanske stannar jag inne och njuter av ensamheten. Kanske något spontant dyker upp, som så ofta på fredagar.
Men just nu, just i denna stund, finns bara ett ord i mitt huvud: fredag. Det betyder allt och ingenting på samma gång.