Lugnet kommer som en viskning i nattens mörker,
en stilla flod som bär mig fram utan brådska.
Som vinden som dansar bland trädens kronor,
sveper den in, varsamt, utan att kräva något.
I tystnaden finner jag mitt hjärtas rytm,
varje slag är ett eko av stillhetens kraft.
Inga ord behövs, inga steg tas i hast,
bara en stund av ro, där själen får vila.
Lugnet är inte frånvaron av stormar,
men vissheten om att jag klarar av dem.